Så sjukt. Vad gör det om man blir beroende när man är 80 år? De är så jävla onda.
En annan liten rolig grej jag varit med om med benso som jag har utskrivet är logiken när läkare tagit bort dem.
En läkare sa att jag inte kunde ha dem för de är beroendeframkallande. Jag sa att efter så många år lär jag vara fysiskt tillvänjd och beroende redan. Men det går inte in i skallen på läkaren som bara fortsätter att tjafsa om att jag kan bli beroende. Så hon vill ta bort medicin för något som redan hänt. Dålig på talesätt men stänga grinden efter kon har flytt eller något sådant.
En annan läkare sa att jag kunde bli beroende men som faktiskt accepterade att jag nog var beroende redan. Då säger han att det är enkelt att sluta, bara att lägga av, lite obehag men annars sluta rakt av. Inga problem. Då frågar jag, om det är så enkelt är det verkligen ett beroende då som man ska vara rädd för? Fick inget svar på det.
Är de helt jävla felprogrammerade, våra läkare? Om de nu gått med på att skriva ut benso i 10-15 år, så kan de inte lägga det på mig som patient. Det är deras ansvar vad de gjort. Men trots det är det nu jag som ska behöva försvara mig varför jag inte vill sluta. Varför jag inte vill uppleva värsta helvetet i världen. Som om jag petat i mig dessa mediciner för att det varit kul! Alltså, jag är snudd född med paniksyndrom. Har inte mycket panikattacker nu, pga bra medicinering, men jag medicinerar bara till det att attackerna är avledbara, dvs jag medicinerar inte så att de försvinner fullt ut eftersom jag inte vill bli en okreativ zombie. Så man kan nog säga att jag fortfarande har paniksyndrom. Som jag har haft i 40 år då. Är det verkligen den patienten man ska bråka med?
Dessutom läser de alldeles för mycket i Läkartidningen. En bra tidning med många bra artiklar, men det gäller ju att ta fasta på det vettiga. Kom en artikel för kanske fyra år sedan som helt förnekade att benso kunde hjälpa annat än om man tar sporadiskt, eller upp till ett år. Efter ett år ansåg läkaren att man inte längre får medicinsvar. Det patienten sedan "botar" är bara abstinenssymptom, och tror sig ta för sin vanliga ångest. Detta var något varenda läkare jag sedan träffade hade gått på. Eftersom jag vet att mina benso fortfarande hjälper, vet jag att det de säger är bullshit. Man får naturligtvis inte samma hårda tillslag från medicinen när man är van, men visst hjälper den. Eller påstår de då att jag på något vis blivit botad helt spontant och utan hjälp från paniksyndrom som jag hade obehandlat i 20 år? Var tog min panik vägen? Eftersom den är hanterbar nu. Logik är inte deras starka sida. Dessutom känner jag väldigt stor skillnad på abstinens och panikattack. Mina abstinenssymptom börjar inte ens med ångest, utan börjar med högt blodtryck, ljusflashar, tinnitus.
Det finns unga människor idag som är födda på samma vis som jag, helt felknullade. Jag fattar inte hur man kan vara så utan vettiga, normala rädslor och inte ha någon fly-mekanism i fight/flight/freeze, samtidigt som man har panikångest men det verkar ju gå... Dessa unga människor kommer inte få någon hjälp. Är de dopaminsvaga som jag, kommer de bara bli mycket sämre av mediciner som erbjuds dem. Och alternativ ges inte för man vill inte förstöra deras liv. Jag höll till över 30 innan jag började snacka behandling, men hade inte gått mycket längre. Gick igenom en period när jag var 20 då jag var helt övertygad om att jag inte skulle bli äldre. Allt var klart och fixat för utträde ur jordens medborgarskap. Ska man inte då ge sådana unga något hopp överhuvudtaget? Det känns så jävla fel. Det var svårt att få hjälp på min tid, men nu är det omöjligt.
Benso är inte utbytbart mot: Antihistaminer, SSRI eller neuroleptika. Om dessa funkar så bra, men om de inte gör det då? Då säger de till ungarna att "Nix, du har testat allt nu, finns inget mer". Då har man en 21-åring som kastar sig från en bro. Svenska vården trappar ut benso utan att det finns medicin som ersätter. Tidigare har vi aldrig trappat ut en medicinklass utan att ha en bättre ersättare. Detta gäller till viss del mildare opioider också.
Jag är "orolig" (i teorin bara, eftersom jag är en empatistörd jävel), för de unga patienterna, som lider av antingen svår ångest eller svår värk. Det finns inte så många vägar de kan gå när KBT/motion på recept bara funkade litegranna. De skulle kunna ha bra liv, men nu har man bestämt att inte behandla. Det är inte alla som börjar behandla sig själv illegalt heller (det är väl den gruppen som klarar sig bäst, till de får för sig att använda sina kontakter till något att festa/chilla på...), de flesta är lydiga och gör som doktorn har sagt. Sedan piskar AF dem att söka arbete med i samma veva. Snacka om tortyr.
Fy fan.
Ska bli terrorist. (Nä det ska jag inte men kändes jävligt skönt att skriva.)